IHS

In His Service

 

Nyheter

Jag har lagt ut en artikel som varit publicerat på annat ställe, den handlar om gudsfrukten, och är en ordstudie om begreppet i GT och NT, som hjälp att få rätt innehåll i begreppet. 

Ordet Gudsfruktan, eller "frukta Gud", är svårt att förstå för en nutida svensk; men det handlar inte alls om att rädsla eller fruktan i dagens mening; tvärtom.

Läs mer under Hebreiska och bibliska studier.

In His Service
PDF Skriv ut Skicka sidan

Föredrag i Mariakyrkan i Värnamo - 2010-10-30

Att leva som kristen – främling i samtiden!?

Ämnet för dagen fångar den dubbelhet som finns i att leva som kristen, som Guds folk, i världen, i samtiden.

Vi ska se lite på dessa två sidor, utifrån Bibeln och med några exempel från kyrkohistorien.

Å ena sidan: att vara en kristen är att vara en gäst och främling, att vara på väg, en pilgrim på resa mot ett annat mål, att vara på en tillfällig plats, där man inte har full arvrätt.

Å andra sidan: att vara en kristen är att leva i världen, i samtiden, det är att gå ut i världen, till alla människor, i alla kulturer och sub-kulturer och inte isolera sig som eremiter.

Här finns det både fällor och diken att hamna i, vilket också kristna i kyrkan gjort genom tiderna.

Om vi börjar i Gamla Testamentet, där drar Abraham ut ur Haran, på Guds order, till Kanaan som ”gäst och främling”, och sedan slutar Guds folk, Abrahams, Isaks och Jakobs folk, som främlingar i Egypten.

Att vara främling var något som Israeliterna, identifierade sig med, vi kan se det i att Mose fick en son som  han gav namnet Gersom (Främling).

Gud valde Israeliterna, till att vara hans egendomsfolk, hans avskilda, helgade åt HERREN: SFB Deuteronomy 7:6 Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. (Deu 7:6 SFB)

Därmed kom Israeliterna att se sig som ett särskilt folk, satta åt sidan av för Honom, ett  hans egendomsfolk, avskilda från andra folk, annorlunda än andra folk, och främlingskapet blev en del av deras identitet.

Denna identitet, att vara främling har också vi kristna övertagit, vi är ju inympade i det judiska trädet! Mer om det senare.

Några ord om Främlingskap i Bibeln.

I GT förekommer ordet främling över 180 gånger. גֵּר (Gen 23:4 WTT), ordet betyder tillfälligt boende, utan egna ärvda rättigheter, utan arvsrätt, utan rättigheterna de ev. har är givna (av חֶ֧סֶד nåd/kärlek)

Och senare när de är tillbaka i Kanaans land får de bud att inte vränga rätten för främlingen, utan ge främlingen som bor ibland dem (Israeliterna) samma rätt som dem själv i samhället. Det visar att de värdesatt främlingens särskilda situation, och att det kräver särskilda rättigheter som en främling normalt inte har.

SFB Exodus 23:9 En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

(Exo 23:9 SFB)

SFB Numbers 15:16 Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er."

17 Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

18 Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.

19 Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.

(Deu 10:17-19 SFB)

En liten utvikning:

När jag förberedde mig hittade jag en intressant vers i Psaltaren. Psalmisten kommer inför Gud med sin bön, i en anda av ånger och uppgivenhet, medveten att han inte har rätt att kräva något av Gud, men använder ett märkligt argument:

13 Hör min bön, HERRE, lyssna till mitt rop. Tig inte vid mina tårar, ty en främling är jag hos dig, en gäst som alla mina fäder (Psa 39:13 SFB)

Här menas att Psalmisten åberopar rätten för en främling att bli väl emottagen, dvs en vädjan utan laglig rätt!

Nya Testamentet

Jesus självar hänvisar också till främlingskapet som en identitet hos sig själv:

Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. (Mat 25:35 SFB)

Till Främling kopplas ofta ordet Gäst, och i judisk tradition är gästfrihet, att bjuda in en främling som gäst en mycket viktigt rättfärdighetsbud, jmf

SFB Hebrews 13:2 Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det. (Heb 13:2 SFB)

En nyckel för att förstå vad främlingskapet är för oss kristna är Trons kapitel.

B Hebrews 11:1 Trons kapitel

Här berättas om Abel, Hanoch, Noah, Abraham mm.

8 I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.

9 I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.

10 Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat.

11 Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig. Hon litade på honom som hade gett löftet.

12 Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.

13 I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.

14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland.

15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit.

16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.

38 Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor.

39 Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat.

40 Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.

Vad kan vi dra för slutsats av detta?

Ja, som kristen, eller som Guds folk, så är vårt yttersta hem inte här och nu, denna världen är tillfällig, inte bestående utan vi söker ett bättre land, ett evigt bestående hem, Där vi inte längre kommer vara främlingar och gäster.

Som Lina Sandell skriver i sin psalm (322):

Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Där uppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus.

Och det finns fler psalmer på det temat: 546:4

Jag är en pilgrim som ibland blir trött på levnadsvägen, Dock vill jag söka livets land, i bön och möda trägen

Här finns det ingen säker ort, men bortom mörka gravens port

Min fristad finns belägen.

Även detta med att vandringen är hård och osäker är ett tema som också har biblisk bakgrund:

Vi får en aning om det från Jesu ord:

SFB Matthew 8:19 Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig, vart du än går."

20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."

21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."

22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."

(Mat 8:19-22 SFB)

Här pekar Jesus på att vi som kristna inte har en varaktig stad, omsorgen om denna världens relationer och ansvar får inte hindra oss från vårt fokus: vi är på väg till himmelen, vi har andra relationer utöver mänskliga.

Jesus sade också att vi kommer bli förföljda, och han skickade sina lärjungar ut på vägen utan sandaler eller matsäck, som en profetisk förebild på hur det kristna livet kommer vara för många som vill följa Jesus.

Hur skall vi då leva, som gäster och främlingar, på väg mot ett annat mål`?

Leva i världen men inte av världen

Här tror jag att Paulus ord ger anvisningar:

Rom 12:1-2 : frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudtjänst,

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan  pröva vad som är Guds vilja, det som är gott, och fullkomligt, och som behagar honom.

Detta förstår jag som att en levande tro manifesteras, realiseras i verkligheten (vi skall bära fram våra kroppar, dvs vi skall kroppsligen leva ut vår tro) genom att vi lever på ett sätt som behagar Gud, vi lever i samhället, i världen, men vi lever inte av världen, vi anpassar inte vårt sinne efter världens sinne.

Jesus ger ytterligare vägledning i  Bergspredikan och särskilt i Saligprisningarna: härifrån hämtas de kända orden att vi skall vara salt och ljus i världen.

2 Då började han tala och undervisa dem:

3 "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

4 Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

5 Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

6 Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

7 Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.

8 Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.

9 Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.

10 Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.

11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.

12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

14 Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.

15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.

16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

(Mat 5:2-16 SFB)

Det är tydligt att vi skall inte dölja oss, dra oss undan, leva bakom skyddade murar, vi är inte eremiter, Det är inte det som främlingskapet innebär.

Det intressant är att Paulus fortsätter Rom 12 med en uppräkning på hur vi skall leva ut vår gudtjänst (tro):

SFB Romans 12:1 Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. (Rom 12:1 SFB)

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.

3 Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift,

5 så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar.

6 Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron.

7 Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran.

8 Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall

vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta.

9 Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda.

10 Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.

11 Var inte tröga när det gäller nit, var brinnande i anden, tjäna Herren.

12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

13 Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet.

14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.

15 Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter.

Det betyder ju att vi skall vara empatiska, utåtriktade mot våra medmänniskor!

16 Lev i endräkt med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det som är ringa. Var inte självkloka.

17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför alla människor.

18 Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

19 Hämnas inte, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen. Ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.

20 Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud.

21 Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.

(Rom 12:2-21 SFB)

Lite från kyrkohistorien

Genom kyrkohistorien har dessa teman plockats upp och förfinats.

Den tidiga munkrörelsen plockade upp fattigdomsidealet, och de bosatte sig i öknen, levde fattigt och torftigt och förnekade denna världens goda, och kritiserade även kyrkans ledning och dess biskopar som levde i välstånd och överflöd.

Franciskanerna på 1200-talet plockade också upp detta ideal, och mennoniterna, och varför inte nämna Jesus-folket. Och alla dessa har också i sin fattigdom varit utåtriktade i kärlek till medmänniskan!!

Men ibland gick det så långt att de blev en ytterlighet, och vissa hamnade i ett dike: i fornkyrkan fanns det, fr.a. i Syrien, många kristna som menade sig förkasta "världen", när det egentligen var..."samhället" de färkastade - t.ex. så förbjöd de folk att gifta sig, eftersom det, menade man, hörde till världen och den gamla, fallna ordningen; i Kristus hade det kommit ett nytt sätt att leva.

Missriktad försök att fly det onda

Men strävan att fly det onda kan bli missriktad, om man tror att det onda finns i det värdsliga samhället som sådant. Det onda finns ju inom oss, eller snarare benägenheten/förmågan att åtrå det onda och göra det onda finns inom oss (och samtidigt finns inom oss det goda, förmågan/benägenhet att längta efter att göra gott, denna dubbelhet kallas i judisk tradition יצר הרע ויצר הטוב instinkt, natur, impuls till det goda eller det onda) Vi undkommer det inte genom att isolera oss fysiskt, och förbjuda vissa företeelser som film, dans, teater, som tidigare väckelserörelser gjort.

En biblisk syn på den fysiska världen och samhället är väl snarare att den är en del av den kosmiska striden, men att den är lagd under dess rättmätig Konung, Herren Kristus.

Vi skall befinna oss I denna värld, och i denna samtid. Vi skall inte isolera oss från den, gömma oss, utan där skall vi vara ljus, salt, godhet, kärlek, frid, allt det som Jesus räknar upp i Saligprisningarna, och Paulus nämner i Rom 12.

Det goda som finns i världen får brukas av oss, även om vi som gäster och främlingar vet att vi är på väg till ett annat rike, som inte är av denna världen, utan som är evigt och bestående. Denna världen är ju endast tillfällig och förstörbar.

Vi skall veta att inte fästa oss vid det goda här i livet, och tro att det är det yttersta goda.

När bibeln talar om världen och köttet menas ju egentligen den syndfulla naturen, det onda begäret som finns hos människan.

Det kan vi t.ex se i vad Petrus skriver:

SFB 1 Peter 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. (1Pe 2:11 SFB)


Avslutande ord

Vi är gäster, dvs tillfälligt boende i en värld som kommer förgås, vi tillhör ett evigt rike som skal bli vårt eviga hem.

Vi är främlingar, i den meningen att de flesta riken och människor inte känner och inte tillhör Gud, och förstår oss inte, de ser oss som annorlunda, kanske märkliga varelser.

Och ibland blir främlingskapet så stort att vi förföljs och hånas.

Men låt oss inte söka upp martyrskap och lidande. Det skall inte vara självpåtaget för att bevisa oss vara rätta lärjungar. Kommer det så får vi stå upp för vår tro och vårt främlingskap med Guds hjälp, och trösta oss med att vi har ett hem där:

"Guds tabernakel står bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem.

4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.

(Uppb 21:3-4 SFB)

PS. Detta med att i tider av bördor, bekymmer, oro, förföljelse mm tänka på att vi är på väg mot himmelen har under alla tider varit en stor tröst för Guds folk, idag kan jag känna att vi talar för lite om Himmelen, där vi vara fullvärdiga Söner, och slutligen skall få total upprättelse. 

 
Om barndopet PDF Skriv ut Skicka sidan

Detta skrevs i alla hast, som ett mail, till mitt barn-döpta fadderbarn, som gift sig med en troendedöpt, och behövde lite stöd inför ett biblegruppsmöte där man skulle samtala om dopfrågan. Eftersom det skrevs i all hast, och utan stöd av böcker etc så finns säkerligen felaktigheter, men huvudtesen håller (enligt min uppfattning...).

 

Till mitt fadderbarn,

 

Här kommer några tankar, 

1. Är TRO något intellektuellt: dvs är det att tro att vissa saker är sanna, att Bekänna något inför andra? Eller är tro en attityd, ett förhållningsätt, en del av en relation? Vad är TRO, det är en grundfråga.

Är TRO ett förhållningssätt i en relation mellan en person (människan) och en GUD som är en person. DÅ betyder TRO tillit, förtröstan, att hållas sig till, att hålla ngt vara fast och visst, att säga AMEN till det.

TRO på hebreiska (som var Jesu och apostlarnas språk) är byggt på roten ´ M N, tre bokstäver med rotbetydelsen: Säkert, visst, fast, stabilt, pålitligt, tillförlitligt, noggrant, stadigt,

Verbet TRO heter He'eMiN, som betyder just "Satsa på det pålitliga". 'aMeN (Amen) betyder: Ja, så är det, Det litar jag på, Jag tror det!, Jag satsar!

Detta är Bibelns, judendomens, och by the way Luthers definition av tro, och jag är av samma åsikt.

Detta leder till nästa steg 2.

((Det andra sättet att definiera tro, kallar vi Bekännelse, det är något annat. Men om TRO är att bekänna, att vara medveten och uttrycka en åsikt, uppfattning om vad som är sant: då leder det till en helt annan slutsats, dvs till vuxendopet som en bekännelsehandling.)

2.  Om TRO är tillit, förtröstan, att hålla sig till, i en relation mellan två personer: DÅ kan ett barn också TRO. Det kan också en förståndshandikappad göra, som inte har någon intellektuell förmåga mer än ett barn av 1 eller två år. (Och motsatsen: Om tro är att vara medveten, bekänna en uppfattning, en åsikt om vad som är sant: då kan ett barn inte döpas, och då kan inte heller en förståndshandikappad TRO (och bli vuxendöpt...)

3. Kan man då döpa alla barn, vem som helst? Nej, det handlar om att man måste tillhöra ett sammanhang. Man är som barn, och förståndshandikappad, inympad i eller del av en familj, ett hushåll: Det är som en del i gemenskapen, som de vuxna och de som står i ansvarsställning som BÄR fram barnet till Gud (Jesus).

Det finns en liknelse om den förlamade mannen, som firades ned från taket som öppnats. Det står då: Då såg Jesus DERAS tro, vände sig till mannen ock sade: Jag förlåter dig dina synder, dvs Jesus såg inte på mannens tro, det räcker med att man har ett sammanhang som bär fram en.

4. I Gamla förbundet var tecknet på att bli medlem i förbundet att man omskars på 8:e dagen. I NYA förbundet så ses dopet som motsvarande handling, man blir döpt in i förbundet. SE Kol 2:11-12: I honom blev ni också omskurna, inte med människohand, utan med Kristui omskärelse, då ni avklädde er syndiga natur, och begravdes med honom i dopet". Dopet är det nya förbundets omskärelse, dvs inlemmande i GUD-gemenskapen, gudsfolket.

Om nu det gamla förbundet gavs till sådana som var barn, hur mycket mer skall inte då det NYA förbundet ges till de som är barn. Inte skall väl det nya förbundet vara sämre?

Judarna omskars barnen på 8:e dagen (står omvittnat bla i NT bla Fil 3:5 om Paulus). Seden i urkyrkan var att man döpte sina barn på den 8:e dagen, och det är förstås ingen tillfällighet.

5. I NT sägs på flera (ca 5?) ställen att hela familjen, och hela hushållet lät döpa sig. T.ex Apostlg 16:33, Givetvis var det i först generationen i urkyrkan mest vuxna som döptes eftersom den kristna tron inte funnits tidigare. Och på samma sätt är det i lutherska missionsfält: Det döps mest vuxna. I Sverige så sker det mer vuxendop i Svenska kyrkan än i frikyrkorna tillsammans!! (Eftersom vi numera är något av ett missionsland).

6. I urkyrkan och fornkyrkan (100-300-talet) ifrågasattes aldrig barndopet. Det har aldrig funnits någon teologisk diskussion om detta. Om mängder av andra saker har man diskuterat och skrivit fram och tillbaka (t.ex synen på treeenigheten, synen på nattvarden, synen på den helige ande, men aldrig barndopet). Den första diskussionen som uppstår sker på 300-talet när man börjar debattera om barn-dopet måste ske på den 8:e dagen eller inte!

7. Biskop Irenaeus som levde på 100-talet var med all sannolikhet barndöpt ca 140. Han döptes troligen av Polykarpos som i sin tur var lärjunge till evangelisten Johannes. Om redan Polykarpos (som dog ca 150) döpte barn, och själv fick sin undervisning från Johannes själv, så är det ett starkt vittnesbörd.

Slutligen:

Vi som menar att barn-dopet är rätt har en syn på dopet att det är något som GUD gör med oss. Vi människor bär fram våra barn, eller oss själva om vi är vuxna; GUD döper oss, avkläder oss vårs syndiga natur, begraver oss, så att vi får uppstå med Jesus Kristus. Dopet är inte något vi gör. GUD gör det, och kan göra det om det finns möjligheten till en relation där, Det är vår tillit och förtröstan, vår tro, som är grund för relationen.

Ett litet barn, 2-4 år, går med sin pappa i StorStockholm, och håller Pappa i handen när man går över övergångsstället. Barnet litar på sin Pappa, och håller fast. Relationen, tilliten finns där. Pappan leder barnet över vägen, trots faror, trots larm och oljud. Och barnet behöver inte intellektuellt förstå vad som händer. Den känner bara att det är lugnt och tryggt i Pappas arm och går med honom över vägen och når så småningom sitt mål: tryggheten i hemmet etc.

Det är ju inte rimligt att fråga barnet: Tror du nu, bekänner du intellektuellt att du behöver Pappa för att ta dig över vägen, Är du medveten om vad som händer?  Är det ditt beslut att gå över vägen?

Nej, barnet vill hålla sig vid Pappa, och dit Pappa leder vill barnet följa med. Pappan gör något, barnet får del av de positiva i det som händer. Men om jag som Pappa ser ett barn på vägen som inte känner mig (ävenom det vore mitt barn), och försöker ta det i handen så kanske barnet springer iväg. Det barnet har inte någon tilllit till mig, det förtröstar inte på mig, och det finns ingen relation. Då kan inte jag leda det över vägen och skydda det från faror och fördärvet. Tilliten måste finnas för att Pappa skall kunde göra sitt. Så är det ju faktiskt.

De som förfäktar vuxendopet ser det i stället som en Människas handling, en bekännelse inför världen, människor och ande-världen, och inför Gud, och menar att dopet är någonting VI gör. OCh då måste vi veta, förstå, vara medvetna, och ha bestämt oss själva.

Men enligt bibeln är det ett annat dop: Johannes omvändelsedop. Det som man gjorde om och om igen, i princip döpte sig troende judar en gång i veckan (jämför hur muslimerna döper sig i vatten inför varje moskébesök).

Därför är det vanligt att speciellt amerikanska baptister när de kommer till Jordan-floden döper sig igen. Och det är rätt utifrån deras syn på dopet. Det är ju någonting de gör som en bekännelsehandling.

Men enligt bibliskt sätt att se så är man döpt en gång så räcker det.

I fornkyrkan behövde inte de som avfallit i tron döpas igen om de åter blev troende (och så är det idag också för Lutheraner, Anglikaner, Katoliker mm, ett dop i Gud, Faderns, Sonens, och Den helige Andes namn är alltid giltigt, för det Gud gjort kan inte vi människor göra om intet, det måste inte göras om, även om vi bryter relationen så att dopet längre inte har någon verkan. Men får vi åter upprätta relationen så verkar det ursprungliga dopet igen i full kraft. (Det finns skriftställen på att Gud inte ångrar sina gåvor och löften, men jag har dem inte till hand just nu).

PS. ett favoritstället för vuxendopsanhängare i Markus 16:16  är feltolkat: Det står på grekiska, med AORIST-tempus, som betecknar ett varande-tillstånde: De som är troende och döps, dvs troende och döpandes, som ett tillstånd av både och samtidigt. När båda tillstånden är förhanden. Det är inte så att man först måste TRO och sedan BLI döpt som om det vore olika tidstempus.

PS 2. Om någon hävdar att ett barn inte kan prisa och lova Gud om man inte kan prata, eller tänka intellektuellt så finns Bibelställen som säger motsatsen (har inte dem till hands just nu). Dessutom står det ju ofta att naturen, hela skapelsen prisar och lovar Gud, och tom Träden skall klappa i händerna (dvs prisa Gud)! Kan träden (som inte ens har ett intellekt) så kan givetvis barnen!!

Lite snabbt, men jag hoppas du får något att ta med dig!

God bless! och lycka till

mvh

Per-Olof Hermansson

 

Senast uppdaterad ( Måndag 08 februari 2010 22:56 )
 
Resultat i kyrkovalet PDF Skriv ut Skicka sidan
Lördag 03 oktober 2009 14:54

Nu är resultatet klart, åtminstone på lokal- och stiftsnivå.

På lokal nivå, i Horred, fick Frimodig kyrka 96 resp 95 röster till KM respektive Stiftsfullmäktige, dvs ca 42%, att jämföra med (C) som fick 41 och 48, samt (S) som fick 54 och 49 röster.

Den lista "Levande kyrka", där flera FK-medlemmar stod på lokalt fick 69  % av rösterna i kyrkorådsvalet (Horred) och 73 % av rösterna till kyrkofullmäktige i Istorps pastorat.

I stiftet fick Frimodig kyrka 9 ordinarie, och 8 ersättarplatser.

I vår valkrets, Kungsbacka, Marks och Bollebygds valkrets, fick Frimodig kyrka 18% av rösterna, efter (S) som fick 21 %.  Det var den enda valkrets som vi fick två mandat i, och vi var nära ett tredje mandat. De överskottsrösterna hjälpte oss i stället att få ytterligare mandat i andra valkretsar. 

Nedan följer valda ledamöter, samt ersättare, röstetal i valkretsen, antal personkryss och kryssen i procent av antalet röster. Personer inom parantes valdes inte in på listan, men jag har tagit med dem eftersom de fick många personkryss. Det blev många kryss, samtliga kan man säga personvaldes, varav jag och Johannes Hellberg redan från början stod på första plats, och har så att säga personvalts utan att ordningen ändrats

 

Göta Älvdalen Thord Nordblom 1393 215 15,43

ers Gunnar Brycke 92 6,6

(Berit Simonsson 235 16,87) 

 

Hisings Johannes Vestberg 566 51 9,01

ers Katarina Nordblom 46 8,13

 

Kungsbacka, Mark Boll. Per-Olof Hermansson 1593 208 13,06

  Luca Cesarini 184 11,55

ers Gunilla Dotevall 145 9,01

(Göran Landgren 110) 6,91

(Eva Gärtner 110) 6,91

 

Mölndal, Lerum, Partille  Emanuel Sennerstrand 651 74 11,37

ers Daniel Bennsten 71 10,91

 

Nylöse Johannes Hellberg 623 72 11,56

ers Ingrid Bolander 23

 

Uddevalla N Bohuslän Håkan Nordlund 1273 134 10,53

ers Mats Enander 130 10,21

(Berit Simonsson 171) 13,43

 

Varberg, Falkenb Kind Berit Simonsson 795 170 21,38

ers Per O Engström   124 15,6

 

Älvsborg Eva Gärtner 469 54 11,51

ers Bengt Erik Olsson 13

Senast uppdaterad ( Fredag 18 december 2009 22:46 )
 
PDF Skriv ut Skicka sidan
Fredag 18 december 2009 22:20

Nyvalda stiftsfullmäktige i Göteborg har valt stiftsstyrelse

I onsdags var jag på stiftsfullmäktige i Göteborg, då val förrättades till bl a stiftstyrelsen.

Två samverkansgrupper har bildats, samma som förra mandatperioden. Majoriteten består av (S), (C), (ÖKA) och (MP), och kallar sig Folkkyrkan, och minoriteten som kallar sig Kyrkans framtid består av (POSK), (M), (KR) och (FISK). De fristående är (FK) och (SD).

Efter valet har Frimodig Kyrka (FK) genom sin förhandlare, Tord Nordblom, försökt få till stånd en dialog med minoriteten i syfte att försöka få en bättre utdelning än det rent matematiska som vi förmår erhålla genom egen kraft (baserat på proportionella val).

Men genom Kyrkans framtids gruppledare fick vi besked att de inte ville träffa oss, även om vi förklarade att vi var beredda att komma efter deras egna möte där de skulle diskutera sin interna fördelning av poster.

I stället fick vi via mail ett förslag att få "ersättarplatsen i revisionen" och den "får ses som en gest från vår sida för att undvika proportionella val".

Självklart tyckte vi att detta var ett tunt förslag, och kontrade med ett motförslag. Men någon dialog och samtal om detta har vi inte fått.

För oss återstod då bara att begära proportionella val. Vår logik kring detta är att om vi inte kan få ett motbud i vårt förslag "för att unvika proportionella val" så återstår ju bara att vi kräver prop. val. I annat fall hade vi gett upp det "politiska spelet", vilket skulle gett oss mycket svag utgångspunkt i förhandlingarna 2013.

Uppståndelsen var stor när vi körde detta både på ordinarie och ersättarplatserna, och reaktionera var upprörda, och i några fall bittra.

Man menade att vi inte förstått vad det innebar, och vilka konsekvenser det får. Men vi kan faktiskt också läsa kyrkoordningen.

Och de negativa konsekvenserna blir i första hand de båda gruppernas vad gäller ersättarordningen.

Så länge jag (som blev vald till ordinarie i stiftsstyrlsen) och Tord Nordblom (som blev ersättare) kommer på mötena, och så länge vi lever, så får det inga negativa konsekvenser för oss.

Och Kyrkans framtid har lärt sig (eller borde göra det) att Frimodig kyrka menar allvar när vi säger att vi åtminstone vill träffas och ha ett samtal, och dialog kring våra förslag. Vi kräver inte att få ingå i samverkansgruppen. 

Jag vågar förutspå att 2013 kommer Kyrkans framtid att vilja träffa oss för samtal och dialog. Hur de samtalen sedan faller ut beror på hur mycket vi gått framåt i valet 2013, och hur vi agerat och uppfört oss i stiftsstyrelsen och stiftsfullmäktige under mandatperioden. 

 

 

 

Senast uppdaterad ( Fredag 18 december 2009 22:45 )
 
Kyrkoval 2009 PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Administrator   
Tisdag 11 augusti 2009 15:01

Snart är det kyrkoval.

Svenska kyrkan är idag "skild" från staten, i princip är det en förening. Konstigt nog finns det en lag om Svenska kyrkan, som reglerar hur den skall verka i Sverige.

I praktiken är Svenska kyrkan fortfarande inte helt fri. Dels finns lagen som nämnts ovan, och dels är kyrkan genom de politiska partierna bunden till det politiska etablissemanget som styr stat och kommun.

Men är det inte märkligt att de som sitter i föreningens styrelser på olika nivåer är tillsatta politiskt. Inte på grundval av deras intresse för föreningens verksamhet och mål, utan på andra meriter (som de oftast förvärvat i den politiska världen).

Vilken annan förening skulle tolerera detta? Kan någon tänka en fotbollsförening där styrelsen är politisk tillsatt och där ledamöterna röstar och tänker utifrån sitt partiprogram - inte utifrån föreningens verksamhet, nämligen fotbollsverksamheten? Och än värre: kan ni tänka er en förening där styrelseledamöterna går på någon fotbollsmatch högst vid några eller något tillfälle per år - och då i samband med officiella politiska sammankomster, dvs de går inte regelbundet och deltar inte i fotbollsklubbens sociala, vardagliga liv.

Det finns bara en lösning på denna: avskaffa de politiska valen och de politiska partiernas roll i Svenska kyrkan.

Rösta på de nomineringsgrupper som är helt opolitiska - och där kyrkligt aktiva är kandidater i kyrkovalet.

Jag är kandidat för Frimodig kyrka och står som första namn på listan för Kungsbacka, Marks och Bollebygds valkrets till Stiftsfullmäktige i Göteborg. Jag står även på kyrkomötesvalsedeln.

Läs mer om Frimodig Kyrka på vår blogg! Jan-Anders Ekelund skriver ett initierat inlägg där om statens kontroll över kyrkan.

 

 

 
<< Start < Föregående 1 2 3 4 5 6 Nästa > Slut >>

JPAGE_CURRENT_OF_TOTAL